Vad Sverige kan lära av sionismen i Israel

Jag träffar Atsmon Yahav från Im Tirzu
Jag träffar Atsmon Yahav från Im Tirzu

För ungefär en vecka sedan kom jag hem från Israel.Där firade jag Yom Ha’atzmaut, den israeliska nationaldagen som rättar sig efter den judiska kalendern och därför enligt vårt kalendersystem infaller på olika dagar under våren varje år. Sist jag firade denna dag var säkert två år sedan och jag tyckte det då liksom denna gång var en fantastisk upplevelse. Att fira sin nationaldag som i Sverige anses vara så problematiskt, så att det till och med finns de som vill bränna svenska flaggan denna dag, är helt naturligt i Israel. Men för den sakens skull förvandlas inte israeler till rasister. Man är inte rasist för att man hyllar sitt eget land. Men det är vad svensk extremvänster basunerar ut. Men låt oss sluta sätta likhetstecken mellan nationaldagsfirare och rasist! Låt oss fundera över om nationalistiska rörelser nödvändigtvis måste vara vad de framställs som i Sverige och Europa.

Israel och judar har sin egen nationalistiska rörelse, sionismen. Av denna rörelse har Sverige från högerextrema huliganer till vänstermjuka  antinationalistiska vänsterpartister och folkpartister något att lära.

Sionismen är en rörelse, som vill bygga upp det judiska nationalhemmet i Israel men som också välkomnar minoriteter som HBT-samhället, araber och andra etniska och religiösa minoriteter i landet att vara med och bygga det judiska nationalhemmet, där alla har samma rättigheter. I den sionistiska drömmen som sionismens fader,Theodor Herzl, målade upp skulle samhället vara modernt, högteknologiskt, judarna fria och kvinnorna skulle fullt ut delta i samhällslivet. De araber som ville vara med och bygga det nya sionistiska samhället, skulle också kunna åtnjuta samma rättigheter och positioner som judarna och ta del av detta nya samhälles framgångar.

Redan i den nya israeliska statens första andetag blev allt detta en realitet. Kvinnor fick tidigt en framträdande roll i staten Israel. Golda Meir som på många sätt var helt avgörande för den judiska statens existens idag, genom sin diplomati och sin flitiga sionistiska ambition att samla in medel till den unga staten, kom att bli en ikon för den judiska demokratin, diplomatin och kampen för överlevnad – och feminism. Sedan det första Knesset valdes sitter även araber i det israeliska parlamentet. Tyvärr är de flesta av dessa arabiska ledamöter i Knesset anti-Israel idag men en sionistisk rörelse börjar nu ta form bland Israels araber och kristna.

De anti-israeliska partierna har bara måttliga 19%  stöd bland araberna i Israel enligt en ny undersökning som publicerades av Democracy Center vid Haifa University. Andelen frivilliga araber och kristna i IDF, det israeliska försvaret,  har ökat så pass att IDF numera bestämt att skicka hem information om militärtjänstgöring till den kristna befolkningen. I spontana möten med araber i Israel fann jag också de som kunde berätta att de minsann vill delta i försvaret av staten Israel, som givit israeliska araberna så mycket rättigheter och stor trygghet som de saknar i alla de omgivande arabiska staterna. I den arabiska befolkningen finns också ett stöd i vissa grupperingar, särskilt bland  den yngre generationen, för att Israel ska förbli en judisk demokrati med en judisk karaktär. Att detta nu kan diskuteras på detta vis bland araber i Israel är hoppingivande för den judiska staten.

Alternativet en arabisk stat ser de flesta araber som ett hot mot de demokratiska rättigheter som de åtnjuter i Israel. Man förstår också att en arabisk stat i de palestinska områdena i Judeen och Samarien (Västbanken) idag inte är realistiskt och innebär ett direkt potentiellt dödligt hot mot dem själva. Flera arabiska samhällen ligger utmed gränsen av den så kallade gröna linjen som EU och Sverige vill ska tjäna som gräns för en eventuell framtida palestinsk stat.Hamas bryr sig inte heller om man attackerar ett arabiskt samhälle eller ett judiskt i Israel om de tar kontroll över den Palestinska myndigheten.Att skapa förödelse, utplåning och fördjupa hatet mot den judiska staten, det judiska folket och alla som står på dess sida är Hamas mål. Att Fatah nu tänker regera med Hamas innebär att man dukar upp för ökad instabilitet och mer massiv hatindoktrinering.

I Israel fick jag tillfället att träffa några av de största sionistiska krafterna bland araberna och de kristna, Fader Gabriel Naddaf och Mohammad Zoabi.

Jag träffar Yahya och Mohammad, två araber som vill tjänstgöra i IDF
Jag träffar Yahya och Mohammad, två araber som vill tjänstgöra i IDF

Fader Gabriel Naddaf står i centrum för rekryteringen av kristna israeler som tidigare helt räknades till den arabiska befolkningen. Fader Naddaf menar dock att de kristna i Israel är araméer och inte araber och vägrar därmed att rätta sig efter de arabiska anti-israeliska politiker som hotat honom och vill att han upphör med att uppmana kristna i landet att närma sig den judiska staten och samhället. Mohammad Zoabi är en ung israelisk arabisk muslim som via Facebook samlar israelvänner bland muslimer och araber runt hela Israel och utanför Israel i den arabiska världen. Han har också en stor skara judiska följare. Mohammad har vågat göra det få araber vågat, nämligen öppet deklarera sitt stöd  och kärlek till staten Israel och det israeliska folket, även om det inneburit att delar av hans familj tagit avstånd från honom. Men det har inte hindrat honom från att ta fighten i media mot sin anti-israeliska släkting  i israeliska Knesset, Haneen Zoabi, som bland annat har deltagit i aktioner mot staten Israel som Gaza-flotiljen.

Fader Gabriel Nadaff tog emot mig i sitt residens i Nasaret
Fader Gabriel Nadaff tog emot mig i sitt residens i Nasaret

Den sionistiska rörelsen Im Tirzu hjälper till att knyta de sionistiska banden mellan Israels olika minoriteter och den judiska majoritetsbefolkningen. Bland annat uttalar man sig för araber och kristna i det israeliska försvaret och hjälper minoritetsbefolkningen att etablera folkrörelse för sionism.

Vad kan Sverige lära av Israel?

Atsmon Yahav, från Im Tirzu, som jag mötte berättade för mig att Europa kan lära sig av hur Israel tar hand om minoriteter, när de minoriteterna inte hotar landets existens. Detta gäller inte minst Sverige. Både Sverige och Israel befinner sig en situation där vi har en stor minoritet i landet med arabisk bakgrund.Så visst bör vi titta på Israel och försöka lära oss hur vi kan hantera den situation som vi nu står inför i vårt land.

Svenskar kan lära sig av israeler att vara stolta över sitt eget lands framgångar utan att vi behöver ställa oss över någon annan nation.

En annan lärdom vi kan ta med oss är hur allmän värnplikt bidrar till att bygga upp gemenskap mellan människor i nationen. Man ska inte underskatta vad det innebär att tillsammans arbeta för att försvara sitt land. Nu höjs röster  i Israel om att allmän värnplikt för alla medborgare ska vara obligatorisk. Kravet kommer framförallt från de minoriteter som idag på frivillig basis deltar i försvaret. Flera judar och araber i Israel som jag talat med säger att de tror, att man kan på så sätt bekämpa de fördomar som finns i det israeliska samhället (och som finns i alla länder) mellan individer.

I Sverige bör vi också lära oss att kvinnor har en självklar plats i försvaret – precis som i Israel.

Extremhögern i Sverige kan lära sig att det de sysslar med inte är nationalism utan enbart destruktivitet.Våra minoriteter måste Sverige ta vara på och inkludera fullt ut i samhället. Dessa ska varken kastas ut eller gömmas undan i segregerade förorter, utan ses som resurser. Sverige ska vara öppet för de minoriteter i samhället som vänder sig mot antidemokratiska  rörelser som vill utöva makt, segregerar och distanserar  minoritetsgrupper i landet från det svenska samhället och dess demokratiska värderingar. Sionism är inget fult ord i Israel mer än bland dem som vill störta demokratin. Sionism och nationalism ska inte vara fult i Sverige heller.Allt beror på vilka värderingar du stoppar in i nationen.

HBT-rättigheter, mångfald och samexistens är begrepp som jag anser hör till vår svenska kultur idag och något vi kan vara stolta över att ha gjort till en del av vår kultur. Detta måste vi fira. Det kan vara nyttigt för extremvänstern att förstå, som på svenska nationaldagen vill bränna vår flagga.

Annonser

2 kommentarer Lägg till

  1. Peter J skriver:

    Hur många kristna araber gör lumpen i Israel? På ett ungefär.

    Man kan alltid hitta en udda fågel. Gabriel Naddaf säger att de kristna araberna inte är araber utan araméer. Hur många araber håller med honom? En minoritet, men hur många, 27 personer eller 15 % av de kristna araberna?

    Enligt vad jag läste har Naddaf blivit exkommuncerad av grekisk-ortodoxa kyrkan och fått sparken. Om det stämmer, uttalar han sig bara som privatperson?

    http://mondoweiss.net/2014/05/palestinian-christian-service.html

    Gilla

  2. tobiastankar1948 skriver:

    Reblogga detta på TOBIAS TANKAR & POLITISK RESEARCH och kommenterade:

    Vad Sverige fortfarande kan lära av sionismen

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s