Ordet ”Palestina” kom inte över Löfvens läppar

Screen Shot 2014-10-09 at 00.38.34

I gårdagens partiledardebatt, efter den starka mediestormen både i svensk och israelisk media kring den svenska regeringens besked att erkänna en palestinsk stat, var det nu dags för oppositionen att klart och tydligt kritisera regeringen för beskedet. Oppositionen menade att i och med att regeringen vill ge en palestinsk stat erkännande före fredsförhandlingar finns och lett till en hållbar lösning, så framstår det för omvärlden som om Sverige tagit ställning för den palestinska parten i konflikten. Folkpartiledaren Jan Björklund påminde Stefan Löfven om Anna Lindhs och Göran Perssons sätt att hantera mellanösternkonflikten, nämligen linjen som alliansregeringen har fullföljt: Ett enat ”Palestina” ska erkännas den dagen ett enat ”Palestina” är redo att erkänna Israel.

Den enda som uttryckte sig positivt till Stefan Löfvens och regeringens utspel i regeringsförklaringen var Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, som tyckte att det var ”modigt” av regeringen att erkänna en palestinsk stat. Jonas Sjöstedt menade att det var att visa att Sveriges politik inte är ett eko av vad som sägs i Bryssel och Washington. Tydligen verkar det vara viktigare för Vänsterpartiet att inte följa EU och USA, än att föra en ansvarsfull utrikespolitik, som innebär att inte hamna i det sällskap av odemokratiska länder som Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund senare räknade upp: Kuba, Indonesien, Iran, Irak, Nordkorea, Libyen, Pakistan, Somalia, Saudiarabien, Qatar och Jemen. Dessa länder har alla erkänt ”Palestina” men inte erkänt  den demokratiska staten Israel. Göran Hägglund frågade vilket sällskap vi känner oss mest bekväma i, de ovan nämnda länderna som erkänt en palestinsk stat eller i sällskap av de stater som inte erkänt en palestinsk stat det vill säga demokratiska stater som de övriga nordiska länderna och EU-länderna. Svaret borde vara självklart.Sverige är ju fortfarande en demokrati som lever i verkligheten och bör bara erkänna verkliga stater. Göran Hägglund uttryckte också sin bekymran över att regeringen frångått praxis gällande hur stora utrikespolitiska beslut ska hanteras:

Jag är djupt bekymrad eftersom regeringen nu ska erkänna stater utifrån egna, politiska hittepåprinciper i stället för att luta sig mot praxis. Jag är djupt bekymrad eftersom Stefan Löfven frångår den praxis som säger att stora utrikespolitiska beslut ska förankras i Utrikesnämnden. Jag är djupt bekymrad eftersom beskedet innebär att Sverige ska försöka diktera villkoren i kommande förhandlingar mellan Israel och palestinierna.

Göran Hägglund åstadkom applåder i plenisalen när han sa att första steget mot lösningen på konflikten är ”att palestinierna erkänner staten Israel. Under KD-ledarens anförande satt vice statsministern Åsa Romson (Mp) och tittade på sin mobil medan den nye socialdemokratiske statsministern såg ut att lyssna uppmärksamt. Statsministern såg dock inte så bekväm ut. Och inte har hans regering placerat Sverige i någon särskilt bekväm position genom att uttrycka att Sverige ska erkänna ett stat som inte finns, aldrig funnits och som majoriteten av befolkningen i de palestinska territorierna är tveksam till om den kommer bli verklighet. För även om både en majoritet av israelerna och befolkningen i de palestinska territorierna vill ha två-statslösningen så vill de ha den på olika villkor.* Så det är inte så enkelt som att man bara erkänner en palestinsk stat och tror att det ska ge positiv effekt. Sverige framstår inte längre som seriös och balanserad i sin mellanösternpolitik som redan tidigare fanns skäl att kritisera.

Hem och gör hemläxan! kan man säga att oppositionen sa. Över statsministerns läppar kom aldrig ordet ”Palestina”  och statsministern bemötte inte heller oppositionens kritik mot beskedet om erkännandet. Det ska bli intressant att se utvecklingen.  Statsministern har ju blivit KU-anmäld i dagarna, anklagad för att ha brutit mot grundlagen. Flera politiker menar nämligen, i likhet med Göran Hägglund, att ärendet borde ha tagits upp i utrikesnämnden. Om erkännandet hade tagits upp där, så hade det mycket väl ha kunnat bli ett nej till erkännandet av en palestinsk stat därifrån, med tanke på att Alliansen och SD tillsammans har fem ledamöter i nämnden, medan regeringen och Vänsterpartiet endast har fyra ledamöter. Ett är säkert, det kommer nog dröja innan Stefan Löfven åter försöker sig på att lösa en av de mest svårlösta konflikterna i vår tid.

Ruinerna av Shilo,den antika judiska huvudstaden, en del av en framtida arabisk palestinsk stat efter Löfvenregeringens erkännande?: Foto Tobias Petersson
Ruinerna av Shilo,den antika judiska huvudstaden, en del av en framtida arabisk palestinsk stat efter Löfvenregeringens erkännande?: Foto Tobias Petersson

 


*Även om 53% av befolkningen i de palestinska territorierna stödjer två-statslösningen så tror 72% av befolkningen där att två-statslösningen inte kommer genomföras inom en femårsperiod och 60% anser att den inte är praktiskt genomförbar. Även om uppåt 60% av israelerna stödjer en två-statslösning och 58% stödjer fortsatta förhandlingar så är Fatahs krav som Socialdemokraterna i Sverige gärna pratar om, en delning av Jerusalem, en lösning som bara 28% av israelerna skulle stödja.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s