Regeringen sviker drömmen om Assyrien och Kurdistan

142886269624258-1

Hoppet om svenskt stöd till assyriernas välbehövliga självständighet och säkerhet på Nineveslätten grusas av utrikesminister Margot Wallströms negativa inställning till det första steget mot detta, nämligen en skyddszon i området för de som drabbats av ISIS framfart. Wallström skriver i ett skriftligt svar till kristdemokraterna Robert Halef och Sofia Damm:

”Regeringen ser inte att särskilda frizoner för olika utsatta minoriteter skulle lösa de problem som råder i Irak då sådana zoner av erfarenhet är svåra att upprätthålla.”

Men utrikesministerns svar är också en besvikelse för de som tror att regeringen stödjer ett självständigt Kurdistan. Det skriftliga svaret från Wallström avslutas nämligen med ett sammanfattande konstaterande:

”På sikt krävs det emellertid en långsiktig politisk lösning på situationen i Irak. De omtvistade områdena som utgör minoriteternas hemvist förblir en av de främsta utestående frågorna som måste lösas av irakierna själva, inom ramen för Iraks författning.

Fredlig samexistens är den väg framåt som eftersträvas av de flesta aktörer. De militära medel som krävs för att långsiktigt skydda utsatta grupper måste vara sprungna ur denna process. Sverige, tillsammans med EU och FN, gör allt för att på olika sätt stödja den.

Stockholm den 30 mars 2015

Margot Wallström”

Man kan bara tolka Wallströms svar som att Sveriges regering till varje pris vill hålla ihop ett Irak, som inte går att hålla ihop. Men ISIS framgångar i sunni-dominerade områden av Irak och landets historia av etnisk rensning av judar, assyrier och kurder borde vara tecken nog för regeringen att inse att Irak varken kan eller bör hållas ihop. Sverige borde stödja direkta, militära insatser mot ISIS och bildandet av ett helt självständigt demokratiskt Assyrien och ett helt självständigt demokratiskt Kurdistan.

Irak och dess granne Syrien har fallit samman i inbördeskrig för att dessa länder aldrig har haft en demokratisk värdegrund att stå på och aldrig har varit naturliga enheter. Gränserna drogs av européerna när det osmanska imperiet föll. Assyrier och kurder som redan tidigt hade anspråk på självständighet kördes fullständigt över när britter och fransmän ritade kartan. Demokrati och minoriteters rättigheter var då, liksom nu idag dessvärre, inte en prioriterad fråga för politikerna. Syriens och Iraks befolkning bestod av sekulära muslimer, islamister och olika etniska och religiösa minoriteter, det vill säga i huvudsak assyrier, kurder och judar. I västvärlden har det rått en falsk bild av en mångreligiös harmoni i Syrien och Irak. I verkligheten rådde diktatur där de etniska och religiösa minoriteternas nationella drömmar om självständighet förtrycktes. Våldsbejakande islamister hölls i schack med hjälp av massiv övervakning och stark säkerhetsapparat.

Det är beklagligt att den svenska regeringen hellre vill behålla den ordning som skapades i Mellanöstern av västerländska kolonialmakter än att stödja demokrati, förtryckta minoriteters nationella självständighet och framväxten av demokratisk värdegrund i Tvåflodslandet.

Men nationalstaten som idé är i princip död för de flesta svenska politiker. Vad en nationalstat betyder för hotade minoriteter från Mellanöstern tycks de ha svårt att förstå. Som det ser ut nu så kommer svenska politiker varken stödja ett självständigt Assyrien eller ett självständigt Kurdistan inom den närmaste tiden. Rödgröna regeringen vill egentligen inte befatta sig med frågan om självstyre då de tycker frågan ska skötas i enlighet med den irakiska författningen. De enda partierna som i riksdagen drivit frågan aktivt om självstyre och skyddszon för assyrier och kurder är Folkpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

1408987021048

Stödet för självstyre för hotade minoriteter i Mellanöstern är alltså inte stort i riksdagen. Hur har då det ekonomiska stödet till nödställda sett ut? Wallström skriver i sitt brev att Sverige under 2014 betalade ut 203 miljoner kronor i humanitärt bistånd till områdets nödställda. Detta kan jämföras med höjningen av biståndet till den Palestinska myndigheten med 500 miljoner till totalt 1,5 miljarder kronor under en femårsperiod. Då framstår stödet till Tvåflodlandets nödställda som ynkligt.

 

Svenska politiker önskar multi-etniska Irak och Syrien tillbaka på kartan. Och det är ju helt i linje med deras experiment just nu med en egen variant av Irak: det gränslösa Sverige. Svenska politiker försöker skapa ett samhälle där allt från HBTQ-rörelsens mänskliga rättigheter till islamistpartier som Hizb Ut Tahrirs krav på samhället ska  samexistera. Fast de vet inte hur. Deras experiment är lika mycket dömt till undergång som britternas experiment med  Jumhuriyyat al-‘Iraq.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s