Varken regeringen eller oppositionen ser verkligheten i Mellanöstern

Torbjörn Björlunds (V) och Jeanette Escanillas (V) nakba-artikel spelar på hatkänslor, skriver Tobias Petersson och Zvi Wirschubsky

 

Igår lyssnade jag på interpellationsdebatten med rubriken ”det palestinska fördömandet av utrikesministerns agerande”. Själva interpellationen är skriven av moderate riksdagsledamoten Carl-Oskar Bohlin. Bohlin frågar i sin interpellation hur utrikesministern bedömer Palestinas efterlevnad av mänskliga rättigheter, för exempelvis hbtq-personer och hur svenska kraven på Palestina kommer att se ut .

Under debatten framgick att både regeringen och oppositionen har svårt att se verkligheten.Vet de egentligen vad de säger? En händelse som moderaterna hade fastnat vid var arresterandet av 25 politiskt aktiva studenter. Studenterna arresterades av Palestinska myndigheten för sin politiska övertygelse. Men vad moderaterna inte nämnde, och som Margot Wallström missar att påpeka, var att dessa studenter enligt media ska ha varit Hamas-anhängare. I riksdagen står alltså moderaterna och kritiserar att Palestinska myndigheten har gripit terroristanhängare. Jag håller verkligen inte på Palestinska myndigheten men jag skulle samtidigt inte försvara Hamas-anhängare.

Hillevi Larsson (S) försvarade regeringens generösa biståndspolitik till Palestinska myndigheten och bortförklarade Palestinas fördömande av Sveriges utrikespolitik mot Saudiarabien. Att ”Palestina” fördömt Sveriges agerande mot Saudiarabien då Sverige bröt det militära samarbetet förklarade Larsson med att landet var så fattigt att det inte vågade annat än ställa sig på Saudiarabiens sida. Detta är löjeväckande förstås. Det mesta ekonomiska stödet kommer tveklöst från västvärlden inte från Saudiarabien eller resten av arabvärlden. Så varifrån Larsson får sina idéer är svårt att förstå.

Utrikesminister Margot Wallström återupprepade sitt frekvent använda mantra att palestinske presidenten Mahmoud Abbas alltid försvarar en fredlig lösning. I höstas kunde vi dock se en annan Abbas som triggade upp stämningarna i Jerusalem kring Tempelberget, den heligaste platsen inom judendomen. Palestinska myndigheten vill  förbjuda judar att be där. För att förhindra judar att be på platsen eller ens nå platsen uppmanade Fatah och Abbas i höstas sin befolkning att begå terrordåd i Jerusalem. Flera terrordåd mot israeler blev resultatet. Tydligen har dessa händelser undgått utrikesministern. Eller målar hon upp verkligheten som hon vill att den ska se ut? Kanske låter det fint att säga att Abbas alltid står för fred. Ja det där att säga fina saker som inte är förankrade i verkligheten tycks vara en återkommande strategi för vår svenska utrikesminister. Detta blir än tydligare när Wallström snabbt nämner att under svenska biståndets pelare demokrati och mänskliga rättigheter ingår att försvara hbtq-personers möjligheter att utöva sina mänskliga rättigheter. I verkligheten ingår inte hbtq-personers rättigheter i de biståndsstrategier som statliga biståndsmyndigheten Sida satt upp för Palestina. Inte ett ord nämns där om att försvara hbtq-personers rättigheter.

Interpellanten Carl-Oskar Bohlin nyanserade senare i debatten bilden av Abbas  och Palestinska myndigheten genom att nämna att Abbas leder en myndighet som ständigt publicerar och producerar antisemitisk propaganda. Istället för att stirra sig blind på att ge ekonomiskt stöd till en sådan myndighet och det så kallade palestinska statsbyggandet tyckte Bohlin att stödet borde riktas in mot de grupper som de facto driver på för demokrati. Här uppstår problemet. Vilka är dessa krafter? Är det de 25 Hamas-anhängarna som arresterades på Bir Zeit universitetet? De grupper som driver på för demokrati tycks tyvärr vara lika imaginära som Wallströms hbtq-rättigheter i Sidas biståndsstrategier för Palestina.

Både regeringen och oppositionen i Sverige står alltså och stampar utan att röra sig framåt, utan att hitta rätt i utrikespolitiken. Vad måste svenska politiker göra då de ser att Palestinska myndigheten gör minimala framsteg på demokrati- och fredsfronten? Vad måste bli Sveriges reaktion på antisemitismen och förföljelsen av homosexuella i det som regeringen erkänt som staten Palestina? Inga av dessa frågor tycks någon sida kunna ge svar på.

Ett första steg i rätt riktning måste bli att både regering och opposition kommer fram till att man misslyckats med att nå sina mål med biståndet. Margot Wallström säger sig vilja ställa krav på Abbas och Palestinska myndigheten men vill samtidigt inte villkora biståndet. Någon gång måste hon bestämma sig för hur hon vill ha det.

Det andra steget för politikerna är att ta reda på hur man skapar demokrati och fred i Mellanöstern. Om Sverige verkligen vill bidra till fred och demokrati så måste man anstränga sig för att hitta de demokratiska krafter som Bohlin vill ge stöd till men som han tyvärr inte kan namnge. Det är svårt att namnge dessa då någon verkligt liberal demokratisk rörelse saknas i Mellanöstern överhuvudtaget. Om man inte hittar denna liberala demokratirörelse måste man fråga sig  hur man skapar grogrunden för en sådan. Idag är tyvärr alternativet till Fatah terrororganisationen Hamas som har otäckt starkt stöd i den palestinska befolkningen även om trenden för närvarande pekar neråt för Hamas sympatier. Däremot är  fortfarande 55% av palestinierna för väpnade attacker mot civila israeler inne i Israel.

Ytterst är det upp till parterna i Mellanöstern, israelerna och befolkningen i de palestinska områdena att bestämma sin  framtid och sina lösningar. Vad Sverige kan göra är att bidra till att sprida en demokratisk värdegrund i den arabiska världen. Men det är inte upp till Sverige att bygga en palestinsk stat med biståndspengar och det är inte upp till Sverige att bestämma Israels gränser eller vilken huvudstad Israel ska ha. Detta ligger i israelernas händer och även i händerna på de arabstater och områden som Israel inte har fred med.

Jag tror den enda vägen framåt för bättre insikt bland svenska politiker är att ställa mer krav på länder som får bistånd och att de börjar se verkligheten. Som det ser ut nu har Mellanösternkonflikten, fred och mänskliga rättigheter blivit till slagträn i riksdagen mellan opposition och regering.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s