Vill alla integreras?

IMG_8254

För några år sedan träffade jag en asylsökande syrier som jobbade i en affär som drevs av andra syrier. I affären arbetade han svart i 13 timmar om dygnet. Affärens lagerlokal var hans bostad. Alternativet skulle vara migrationsverkets  osäkra asylboenden. När han berättade om denna situation kände jag mig manad att hjälpa till och öppnade upp mitt hem. Jag såg det som en utmärkt möjlighet att integrera en flykting in i det svenska samhället att öppna upp mitt hem. Han lärde sig svenska, fick se svensk film och TV, lära sig om svensk politik, mentalitet och normer. På egen hand lärde han sig den svenska nationalsången och för första gången i mitt liv firade jag nationaldagen tillsammans med denna flykting som flytt eftersom han förföljts för sina åsikters skull. Han var journalist i Syrien och hade skrivit på sin blogg att araber har det bättre i Israel än i Syrien, något som retade upp den syriska regimen som fängslade och torterade honom.

Idag har den syrier jag hjälpte jobb och talar mycket bra svenska. Integrationen gick snabbt. Han gjorde aktivt val att integreras. Jag hjälpte till. Men Röda korset gillar inte vad jag gjort. Röda Korsets personal på plats utanför Malmö  Centralstation är mot att privatpersoner engagerar sig  och erbjuder asylsökande plats i sina hem. En representant för Röda Korset uttalar sig på följande vis om att erbjuda asylsökande bostad:

”Då ringer alla varningsklockor hos mig. Barn ska inte bo hos främmande människor. De är i en mycket utsatt situation och ska placeras i lämpliga boenden.”

Borde inte Röda Korset om de månar ”barns väl”  se till att dessa barn inte behöver färdas genom hela Europa för att söka asyl? Röda Korset får det att framstå som om det bara är barn som anlänt till Sverige och söker asyl. Men inte är det många barn jag sett vid Stockholms  centralstation där asylsökarna samlats.  Jag kunde inte se ett enda barn när jag besökte platsen igår. Och knappt några kvinnor. Var är Röda Korsets barn med giltiga ID-handlingar? Det är mycket tråkigt när Röda Korset gör sådana här uttalanden. Det kan bidra till segregation mellan asylsökande och resten av samhället. Det är en attityd som bekymrar mig. En asylsökande behöver snabbt komma i kontakt med svenskar för att lära sig språket och lära känna  kulturen och den värdegrund som gäller här och som kanske helt skiljer sig från den man har med sig i bagaget.

Det är också oroande att se hur våra politiker resonerar kring flyktingkatastrofen i Syrien. Det är hemskt att se Europaparlamentariker som Anna Hedh (S) och Cecilia Wikström (FP) vara påstridiga med att vi ska fortsätta ta in migranter i samma antal som idag. De vägrar ta sitt förnuft till fånga och inse att vi inte kan integrera alla de som lämnat Syrien för att komma till bättre förhållanden i Europa.

Våra politiker förstår kanske inte vad integration innebär. Och kanske många av migranterna från MENA inte ens vill integreras i Europa. Integration handlar ju om att göra just det min syriske vän visade prov på, att vilja bli en del av Sverige, att intressera sig för landets kultur och värdegrund.  Men är det verkligen det merparten av migranter från MENA visat att de vill just nu? Att de fortsätter sin väg upp genom Europa (utan att stanna för att integreras i första säkra land) tyder inte på det.

Migranterna vill inte stanna i södra Europa även om de får mer ersättning per dag i Italien än i Sverige. De vill inte heller i samma utsträckning till Danmark eller Norge. Italien, Danmark och Norge har alla gemensamt att de ställer höga krav på integration för att man ska kunna bli medborgare. I Danmark måste en person som fått uppehållstillstånd vänta i 9 år på att få ansöka om medborgarskap, i Norge  i 7 år. I Danmark måste man dessutom vara självförsörjande för att få bli medborgare. Både i Norge och i Danmark måste den nya medborgaren även kunna visa upp vissa medborgarkunskaper liksom kunna den nya hemnationens språk.

Just språk, arbete och medborgarskunskaper är viktiga pusselbitar i en lyckad integration och verktyg i kampen mot segregation och utanförskapsområden. I Sverige finns inte dessa krav på nya medborgare som våra grannländer har. I Sverige vill politikerna förstås att man ska vara självförsörjande och kunna språket. Men de har inte krävt att nya medborgare ska vara självförsörjande och kunna språket.

Sverige är landet där politikerna står i kö för att visa solidaritet med människor som flyr MENA men samtidigt landet där få politiker vill ta riktigt ansvar för integrationen som är  det ansvar som följer på att vara en humanitär stormakt som tar emot många asylsökande.

På asylboenden runt om i Sverige ringer varningsklockorna. Kristna och HBT-personer trakasseras av andra asylsökande. Detta har till och med debatterats i riksdagen. RFSL Newcomers (en grupp inom RFSL som arbetar för nyanlända HBT-flyktingar) kräver sedan en tid tillbaka egna asylboenden för HBT-flyktingar. År 2015 kan tydligen inte HBT-personer bo på samma asylboenden som heterosexuella asylsökanden. Vad bidrar det till för samhälle på sikt? Ska flyktingar behöva fly en gång till och bli interna flyktingar inom Sverige bara för att Sverige inte kan vara tydlig med sin värdegrund? Är det inte dags för kristofober och homofober att tidigt lära sig att samexistera med alla i det här landet?

Nyligen satt Cecilia Wikström och påstod i en SVT Forum-debatt om flyktingkatastrofen att vi är i en tid då vi måste rita om kartan, mentalt, känslomässigt och politiskt. Jag är mycket orolig och undrar vad det är för samhälle Wikström och andra politiker som tänker som henne vill rita.

För några veckor sedan fick SVT och samhällsdebattören Mona Walter under ett besök i stockholmsförorten Rinkeby  veta av lokala ortsbor där att denna förort inte var Sverige. Politiska fejder mellan Turkiet och Kurdistan fortsätter i Sverige. Är det en lyckad integration när nya svenska medborgare drabbar samman kring politiska konflikter i MENA och när utanförskapsområden där många asylsökande till slut hamnar inte längre känner samhörighet med Sverige?

Hur ska Sverige klara integrationen om det visar sig att åtskilliga av de som nu kommer i tusental till Sverige varje vecka inte alls har något genuint intresse av att bli en del av det Sverige vi skapat med mångfald, minoriteters rättigheter, jämställdhet och mänskliga rättigheter även för kvinnor, kristna, judar och homo- och transsexuella?  Är det några svenska politiker i Sverige och Bryssel som ställt sig den frågan?

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s