”Här går gränsen!” Terrorattentaten i Paris gick att förutse

 

"Yesh po Gvul" Gränsen till No Go-zonen Belleville, Paris
”Yesh po gvul” Gränsen till No Go-zonen Belleville, Paris

För tre år sedan åkte jag till Paris för första gången. En intressant resa som gav en mild försmak av vad som komma skulle. Jag reste med israelvänner på konferens.Vi i sällskapet som bestod av judar och icke-judar, var glada när vi kom fram till Paris och Frankrike där judar kunde äta kosher och leva judiskt liv. Här vågade judar vi besökte öppet visa att de kände samhörighet med Israel.

På gatorna i Paris möttes jag och mitt resesällskap av charmanta damer som hälsade på oss och ropade ”Am Israel Chai”. Judarna var en integrerad del av Paris. Det fanns inga vakter utanför synagogerna och bara en vakt utanför det judiska museet.  Så i Paris var vårt första intryck att judar kunde vara lite tryggare än i Sverige. De judiska kvarteren lockade med god koshermat och gemytlig stämning. Ortodoxa judar stod i gathörnen och erbjöd förbipasserande judar tefilin. Ibland uppstod spontan dans medan folk köade för att få möjlighet att äta i kvarterets mycket populära judiska kosher hummusrestaurang.

judiska kvarteren
judiska kvarteren

Medan det fanns shimcha (glädje) i Paris judiska kvarter fanns det emellertid gvulot (gränser) för judar och andra Parisbor i andra delar av staden. Jag och mitt judiska sällskap visste inte att det fanns någon gvul i Paris där vi tyckte judiskt liv blomstrade så vi höll på att trava rakt in i ett antisemtiskt ghetto.

”Stop, yesh po gvul” ( ”Stop här går gränsen”) säger plötsligt en fransk-tunisisk jude på hebreiska när vi går längs en av gatorna med småbutiker. Vi förklarar på engelska att vi är från Sweden.”Ni kan inte trava in här och inte klädda så där, och inte med den där pinen”. Den judiske mannen pekar på min lilla pin med israelisk flagga jag bär på jackan och kastar en demonstrativ blick mot judarna i sällskapet som bär kippor med davidstjärnemöster. Den judiske mannen som stoppat oss äger en butik på gatan. Han och hans nordafrikanska muslimska anställda varnar oss för att gå vidare bortom en bro som är byggd ovanför gatan längre fram. Juden som stoppade oss berättar att idag är det inga judar som kan gå bortom bron, bortom gränsen till No Go zonen som kallas Belleville. ”They like nobody” får vi veta om de som bor där. Men en gång i tiden, berättar han, bodde det många judar där, tills de skrämdes iväg därifrån likt alla andra fransmän av de vänsterextrema, islamisterna, och kriminella som senare flyttade in i området. Forfarande ligger en synagoga i området, där de judar som trots allt vågar besöka området titt som tätt blir bespottade och får höra att de ska dödas av islamister.

Både judar och muslimer vi mötte och talade med var lika bekymrade över utvecklingen. Majoritetsbefolkningen i Frankrike verkade dock lika tysta som svenskarna om hur deras land höll på att förändras. Man kunde ana redan då 2012 att det bara var en tidsfråga tills något fasansfullt skulle hända i Paris.

Nu har det hänt i Paris mer än en gång, islamistiska terrordåd. Judar och sekulära kulturinstitutioner som musikkonserter och samtidskritisk media har varit IS första offer i Europa.

Islamister som tillhör IS och som använt Bryssel, EU:s hjärta som bas har kopplats till massakrerna denna gång då dödsoffren uppgått till hela 128 personer.

Här hemma har vår utrikesminister Margot Wallström gjort delvis märkliga uttalanden efter terrorattackerna. Utrikesministern drog i SVT:s Rapport märkliga paralleller till Mellanösternkonflikten som kändes helt fruktansvärda. Hennes resonemang började dock skapligt. Wallström lät meddela att terrorismen inte fick vinna över oss. Men så plötsligt vände resonemanget till något som mest liknar empati med terrorister. Wallström sade: ”inte minst palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss. Vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld.”  Det är mycket som är upprörande för det första satt Sveriges utrikesminister plötsligt och talade om palestinier och gjorde sig till talesperson för dessa människor och generaliserade över en hel befolkning. Men än värre är väl att det inte verkar finnas en konsekvent och tydlig hållning från statsrådets sida när det gäller terrorism.

Nättidningen Arabnyheter gjorde i maj en intervju med Wallström som förstärker bilden av att utrikesministern har ett svajigt förhållande till terrorism. Arabnyheters palestinske journalist började med att berätta för ministern att folket i Gaza lever under blockad och därefter ställde han frågan om palestinska befolkningen har rätt till ”självförsvar”.

Utrikesministern skall då ha svarat journalisten följande:

-Det är att föredra att först följa direkta diplomatiska vägar eller gå genom medlare, och om dessa ansträngningar misslyckats legitimeras väpnat agerande. (översatt från arabiska). Det är alltså anmärkningsvärt att vår utrikesminister verkar ha ett sådant skiftande förhållningssätt till terrorism vid upprepade tillfällen.

Med politiker med ett otydligt förhållningssätt till terrorism skulle svenska städer mycket snabbt kunna börja likna Paris. Ja vi är redan där. En tyst svensk medelklassbefolkning med sina politiskt korrekta politiker i täten som inte vill ”hatet ska få segra”. Och de menar då inte bara IS:s hat mot våra demokratier. En del vill tysta de som inte hatar men som  uttalar sig om hotet och som vill gräva djupare i terrordåden. Många vänsterut i politiken och somliga liberaler vill inte vi ska fokusera på att ta reda på vad det är för ideologi som ligger bakom terrorn mot oss.

Undertiden pinas de muslimer, judar, hbt-personer och asylsökande som känner sig otrygga i ett land som inte har kontroll över sina gränser medan IS-celler kunnat flytta in i Sverige och  resten av Europa via samma vägar som flyktingar och ekonomiska migranter kommit.

Utmaningarna för framtiden är gigantiska och kräver ledare med klarsyn som regerar utan skygglappar och utan att staka sig när de ska förklara vad islamistisk terrorism är för något.

Vi behöver en utrikesminister som är tydlig med att hen är mot all terrorism mot alla demokratiska stater. Och vi behöver politiker som i första hand gör allt för att bekämpa hotet mot oss, som ännu utgör majoriteten av Europas befolkning som älskar demokrati, sekularism och vår kultur av frihet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s